I do not have any pics from the trip (Neas, Jens, how about you?) but this is a text (in Swedish) written by Jens that I've ripped and placed here. Enjoy!

Av denna tur fanns, av förståliga skäl, nästan ingenting dokumenterat. Jag har dock gjort mitt bästa för att försöka minnas så mycket som möjligt av resan.

Vi hade alla tidigare erfarenheter av fjällvandring. Olle gick året innan i Lunndörrsfjällen, Neas har tillsammans med sin bror alltid blivit släpad runt i bergen av sina föräldrar som barn och jag själv har tidigare gått ett flertal gånger i norska berg, vilka alltid har fascinerat min far. Nu tyckte vi att det kunde vara dags att göra en tur tillsammans.

Efter att ha övernattat hos några släktingar till Olle i Östersund och åkt den långa och inte så roliga vägen upp till Ljungdalen var vädret helt ok. Vi lämnade bilen, vandrade på torra breda stigar till Helags fjällstation och slog upp tältet på sluttningen av Helagsfjället. Här hade det visst inte regnat på hela augusti. Perfekt tänkte vi och såg framför oss hur vi halvnakna låg utsträckta på fjällsluttningen i den stekande solen med fjällen i bakgrunden. Om vädret tillät skulle vi göra ett toppförsök nästa dag var det meningen.

Våra ambitioner mattades något när vi vaknat mitt i natten av att tältet läckte in vatten pga det piskande ösregnet. När vi spänt tältet och slumrat fram till sen förmiddag i det monotona smattrandet mot tältduken, vilket visserligen kan vara rätt mysigt, men jag kan lova att man tröttnar ganska snabbt. Framåt tre på eftermiddagen insåg vi att det inte skulle sluta och vi gav oss av, fortfarande vid ganska gott mod, vidare mot Sylarna. Vi hade ju fortfarande chansen att klättra upp på Sylarna i bra väder och sedan på tillbakavägen avverka även Helags.

Efter några dagar i ihärdigt regn hade vi lyckats skapa vissa rutiner. En man i taget kunde packa sin ryggsäck i tältet medan de andra två tryckte sig mot sidoväggarna. Även laga mat i tältet gick bra med lite träning. Mina kängor var dyngsura redan efter en dag i regn, men Olles och Neas lyckades visst motstå vattnet lite längre.

När vi sedan på nytt var på väg tillbaka till Helags fjällstation hade bäckarna och forsarna fyllts med det vatten som strilat ner de senaste dagarna. Detta hindrade emellertid inte oss. Vi orkade inte längre ta av oss och vada utan sprang istället över med kängorna på.

Mätta och relativt torra satt vi samma kväll i en raststuga i Helags fjällstation och skrev mindre positiva saker i gästboken. Den lilla mängd Jägermeister Neas hade burit runt på drack vi upp under kortspelandet. Fortfarande hade vi inte givit upp hoppet om att få komma upp på toppen av Helags.

Nästa morgon hade regnet övergått till lätt duggregn. Tyvärr var sikten inte så bra och fjället låg inbäddad i ett tjockt molntäcke. Vi bestämde oss härmed att avsluta denna tur och vända hemåt. Lagom till att vi kom till bilen efter fyra dagars vandrande tittade solen fram bakom de lättande molnen.